DENNA SIDA ÄR UNDER UTVECKLING - Inom kort kommer min C-uppsats finnas tillgänglig på sidan.
Erna Camp
En bortglömd aktör inom det svenskt konstliv under 1900-talet
Erna Camp har som många andra kvinnliga aktörer inom det svenska konstlivet under 1900-talet blivit marginaliserad och förskjutna från konsthistorieskrivningen. Detta på grund av patriarkala system i vårt samhälle. Genom att ständigt bli representerad som fru/major fru istället för genom sitt ämbete som konsthandlare, har resulterat i att hon idag är helt bortglömd.
Som en följd av makens arbete inom det militära var hon ständigt på resande fot. Resultatet av resandet och den medförda ensamheten bidrog till Ernas sökande efter en "hobby". År 1939 får hon möjligheten att på sin fritid arbeta under Västerbottens konstförenings i Umeå. Möjligheten uppkommer genom tidigare kontakter med konstnären Einar Jolin, men också genom en etablerad relation med Umeås stora konstnärsnamn Helge Linden. Erna blev snabbt ett uppskattat namn och hennes "hobby" förskjuts till att bli något större. Flertalet gånger framträder hon under denna period i pressen som ansiktet utåt för Umeås konstscen. År 1942 får hon återigen packa sina väskor för att flytta med sin make till Skövde. I Skövde etablerar hon åter ett kontaktnät av konstnärer, flera av dessa tillhörande Färg & Form. Hon syns år 1944 på bilder tillsammans med Carl Kylberg på hans stora separatutställning i Skövde konsthall, där det tydligt framgår att hon står i front för utställningen. Och tillsammans med information behandlande hennes uppväxt framgår det hur Carl Kylberg tillbringade tid på Gårdstånga Nygård i kommunen Eslöv, vilket var Erna Camps familjehem.
År 1946 stadgar sig paret och flyttar ner till Helsingborg. Erna har redan innan flytten ner till den skånska kuststaden börjat genomföra ett samarbete med Hälsingborgs Konstförening, där flertalet konstnärer med skånekoppling är representerade i Skövde Konsthall under hennes ledning. Nere i Helsingborg blir Erna snabbt ett inflytelserikt namn. Hon leder flertalet utställningar för konstföreningen, utställningar i Franklins konsthall, samt att hon vid denna tid i livet börjar utveckla sin egen verksamhet. Genom hennes egen namn arrangerar hon flertalet utställningar i olika konstföreningar däribland - Tranås, Borås, Sundsvall, Värnamo, Hässleholm med flera. I brist på utställningslokaler i Helsingborg använder hos sig av sin lägenhet på Hälsovägen som "utställningslokal" (hemutställningar) åren 1946-47.
Tillsist hittar hon en fast plats för sin egen verksamhet, det blir översta våningen på Hotell Skansen i Båstad. Från år 1947-1971 har hon sin återkommande sommarexpon. Hon fortsätter i sin egen verksamhet att representera flera tidigare etablerade konstnärs relationer. Samtidigt låter hon sig också sätta sin egen prägel på sin verksamhet med flertalet mindre kända modernister, där också kvinnliga konstnärer får ta stor plats.
